Många gånger när jag mår som sämst i min sjukdom tänker jag att det just då vore så lätt att ge upp & strunta i allt, men någonstans känner jag att jag har för mycket att leva för! Jag tänker att man har två val här i livet & det ena är att lägga sig ner & "dö" själsligt & det andra är att man gör det bästa av situationen & lever ett så meningsfullt liv som möjligt.
Jag känner att jag har alldeles för mycket här i livet som gör att jag vill leva. När jag mår som sämst tänker jag på mina fina syskonbarn Wilgot & Malva som är mitt allt, våran älskade gudson Marcus, min familj & mina fantastiska vänner <3 Tänk vad vore jag utan allt detta?!
Att vara stark i alla lägen är inte alltid så lätt då man har fullt upp med att klara utav dagen, men min räddning i dessa lägen är att jag vet att det blir bättre. Kanske inte idag, imorgon eller om en vecka, men snart!
Carpe Diem <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar